Är det bara jag som har en "lågkonjunktur" känslomässigt eller finns det fler?
Jag känner mig bara så låg och helt apatisk. Det finns ingen ork för att göra nånting, eller vilja....
Är grymt omotiverad för ALLT, både hemma och jobb. Jobbet går man till för att man vill ha pengar så att man ska kunna roa sig med att göra av med dom bara...
Ingenting är roligt, kvällarna tillbringas framför TV´n med ett måttligt intresse av vad jag tittar på. Tankarna är liksom på sina egna små irrfärder. Det är så att jag får tårar i ögonen för att jag har så tråkigt och är så less. Jag vill inte gå och lägga mig på kvällarna eftersom den lille hamstern i hjulet jobbar på högvarv då...men är ändå inte speciellt trött på mornarna när jag ska upp. Jag vet liksom inte hur jag riktigt ska förklara känslan...
Är det någon som har en gissning vad det är? En depression, tillfällig svacka eller början på utbrändhet? Skriv gärna vad ni tror...
Jag brukar inte vara så här. Jag går oftast på högvarv men nu är det soppatorsk, batteritorsk och färdigt för skroten känns det som....
/Hulda
1 kommentar:
Låter som en mild depression, såna brukar jag drabbas av 2-3 ggr per år spec sen vi förlorade William.
Skicka en kommentar