....................................................

Det är väl kanske dags att ta bladet från munnen och släppa fram orden genom fingrarna, så att ni får veta vad som hänt. Jag vet att en del funderar.

Måndag: Var en helt vanlig dag på jobbet till att börja med. Pratade med Pär på morgonen och då hade han fått tråkiga nyheter. Brodern till en gammal vän till oss hade ringt och sagt att nu är det inte långt kvar innan Thomas somnar in, kanske inte att han klarar dagen. Så rätt han fick! Vid kvart i två kom beskedet att Thomas somnat in, på sjukhuset. Hans kropp orkade inte kämpa emot cancern längre. Så 44 år gammal drog han sitt sista andetag, omgiven av familj och släkt. Sen var den dagen åt h-e! Alla gick runt på jobbet med blanka ögon och såg på varann med förståelse, för vi hade alla någon relation till Thomas.
Väl hemma på kvällen satte jag mig i TV-rummet och började plocka undan dvd-filmerna för att sysselsätta mig och hålla tankarna borta, men vad händer? Så fort Smurfen lagt sig så brister alla dammar. Jag gråter och gråter, var tvungen gå ut på altanen för att få lite frisk luft och insupa allt runt omkring mig. En skön försommarkväll, som inte Thomas får uppleva... Den natten blev det inte mycket sova.

Tisdag: Fortsatt lågt i tak på jobbet. Men vi tog oss igenom den dagen också. Jobbigt som det var... På kvällen var det trivselkväll med Smurfens klass på skolan och det var skönt att få komma iväg på något helt annat, att se alla barn med framtiden framför sig, leende och med spring i benen. Och få träffa lite vuxna, som pratade om helt andra saker!
Men kvällen som blev hemma, fortsatte med tårar, tårar och åter tårar. Inte mycket till sömn den natten heller...

Onsdag: Nu börjar vi väl så sakteliga komma in i vår vanliga lunk på jobbet, men Thomas ande och minne svävar runt oss i lokalerna. Bilderna på honom sitter kvar, och minnena finns kvar. Men det känns bättre och bättre. Kvällen funkar väl OK hemma, tokstädar vardagsrummet och håller tankarna borta. Bara någon enstaka tår.

Torsdag: Faktiskt en helt OK dag! För att vara den här veckan alltså. Jobbet rullar på, och hemma blir det lite bakning gjort. Messar lite med min vän och börjar kolla på en film. Då rasslar det till i dörren, och där står min vän! Vi ligger i varsin ände av soffan och bara tittar på filmen, helt tysta med undantag för några kommentarer om filmen. H*n vet vad som hänt och hur jag mått så det kändes oerhört bra att h*n låg där i soffan och bara fanns till! Tack, tack och åter tack för att Du finns! Och på natten sov jag faktiskt bra! Från att jag lade huvudet på kudden till att klockan ringde imorse.

Så där ja, nu vet ni varför jag hållt mig undan denna vecka och inte gjort nån ansats till att göra ett inlägg. Men... nu är jag här igen! Kanske inte lika glad och uppåt som innan riktigt än men det tar sig...

Ta hand om varandra!

/Hulda