Efter att ha haft ett par kanondagar så är man nu tillbaka på minus igen. Jag förstår inte varför jag får dom här svackorna, och varför dom kommer så ofta?! Så var det inte förr, tror jag, eller så har det alltid varit så bara det att jag har mer tid att känna av dom nu.
Det är så mycket tankar som snurrar i mitt huvud, så mycket jag vill säga till folk, så mycket jag vill göra men ingenting händer. Allt stannar vid tanke bara! Om jag bara kunde omsätta tanke till verklighet! Visst, jag skulle bli väldigt obekväm för vissa men JAG skulle kanske må bättre. Och det är det jag måste bli bättre på, att fokusera på MIG! Försöker alltid sätta alla andra i främsta rummet, se till att andra har det bra men det är ju bara jag som blir lidande av det i slutändan. Vem ser till mig om jag inte gör det själv?
Det har varit lite väl mycket tårar på sista tiden, och jag vet inte vad det beror på. Dom bara kommer, framför tv´n, i sängen, på jobbet, i duschen, framför datan... Och jag vet inte vad som utlöser det heller! Jag måste ju låta som ett nervvrak, eller väldigt deprimerad men jag känner mig inte så. Jag är bara så trött på dom här svackorna!
/Tina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar