Bedrövad!

Det här kan jag förvarna om redan nu: det här blir ett "personligt" inlägg!



Den människa som kommit att bli min bästa kompis, känns inte som det längre... Visst kan man komma in i perioder när man "glider" ifrån varann och när man ses igen så är allt som vanligt, men så känns det inte nu... Det brukade alltid komma mess på dagarna med funderingar om hur det gick på jobbet och på kvällarna kom det alltid en fråga med vad jag pysslade med och avslutningsvis alltid ett godnatt. Men nu, tysssssstnad...... Inga spontana besök, inga filmkvällar... Det känns bara tomt! Det är saker på gång i mitt liv som jag inte vill berätta för någon annan, men hur ska det gå till när vår kontakt bara "kapats" på nåt vis!? Jag vill ju inte bara skicka ett mess heller med orden "du, vet du en sak..." Inte när det gäller nåt som är ganska stort, och som är nåt som han vet att jag verkligen velat ha! Nåt som vi pratat om, men omständigheter gjort att möjligheten för mig inte funnits...

Det är tur att jag haft massor att göra den senaste tiden, så jag slipper fundera så mycket. Men snart är all min sysselsättning slut så vad göra då? Jag har verkligen varit ledsen i några dagar nu, riktigt ledsen alltså. Så ledsen att jag antagligen verkat förbannad, för så blir jag. Då stänger jag av omvärlden, och blir tyst och inåtvänd.

Det vänder väl kanske nån dag, om ett tag eller i framtiden, vad vet jag men just nu känns det bara ensamt...

/Tina