Jag måste få vräka ur mig...det börjar bli för mycket även för mig nu!
Först jobbet: alla verkar tro att det är så jävla enkelt och inte så jobbigt att "bara" sitta på ett kontor. Men ni har gärna fått byta med mig de senaste två veckorna! Men när man kommer hem efter jobbet och bara vill låsa in sig och inte träffa nån eller prata med nån, då har det varit lite för mycket! Man kan tro att man har löst alla problem när man går för dagen och sen när man kommer tillbaka dagen efter så sitter man där med 3-4 bil och släp med tex kol som olika åkare sagt ifrån, då är det inte roligt att börja jaga bilar! Eller att telefonen ringer och ringer och man inte kan gå på toaletten förrän man får stänga för dagen 16.30! Men, och jag klappar mig själv på axeln (för ingen annan gör ju det),: jag har löst det mesta! Det var ju sagt att jag skulle ha en back-up i Gävlekontoret, men som det varit så är det nästan jag som hjälpt dom mer...
Sen privat: det finns folk som verkar störa sig enormt mycket på att jag och Pär faktiskt kan prata med varann och umgås trots att vi ska skiljas. Varför? Är det inte bra att vi kan ha det så? Man behöver inte skiljas som ovänner, även fast många verkar tro att det är så det ska vara! Kan inte folk acceptera att vi har det så, och vara glad för att vi kan ha det så?! Det vore ju väldigt olidligt om vi ska vara ovänner eftersom vi jobbar tillsammans, så varför kan inte folk bara sluta rota i sånt som dom inte har med att göra! Acceptera och gå vidare ni andra också, som jag och Pär gör! Så ni som ser oss tillsammans på stan tex, fundera inte så mycket, då är vi bara två väldigt goda vänner som är ute på!
Sist ekonomiskt: ja, det är helt åt helvete! Det är den 10 juli och jag funderar hur jag ska ha råd med mat resten av månaden, och det erkänner jag! Det är jävligt hårt just nu! Har tagit över Caddyn av Pär så där blev det en extra utgift. Måste ha sommardäck till den, för det finns inga, men jag har inte råd. Skulle vilja åka till Stockholm med Smurfen på semestern men jag har inte råd. Jag vrider och vänder på varenda krona, men det går bara att vrida så många gånger, och ändå får jag det inte att gå ihop! Jag kan inte göra ett skit på helgerna, jag kan inte kosta på mig själv (ja jag köpte ju faktiskt skjorta och klänning på sista lönen), jag kan inte köpa saker åt Smurfen som hon vill ha och behöver och när maten i kyl och frys börjar ta slut så vet jag inte hur det ska gå... Visst, unnar mig och Smurfen att äta ute en gång i veckan när hon är med mig men det tycker jag man måste få göra!
Så, där har ni min bistra verklighet! Så om ni tycker att jag är sur, tvär eller tråkig så vet ni nu varför. Det är för mycket just nu helt enkelt!
/Tina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar